En vanlig missuppfattning är att kroppsspråket är det absolut viktigaste i vår kommunikation. Det förekommer exempelvis en mängd olika procentsatser från ungefär 70 % ända upp till 95 %. Detta kommer sig av en feltolkad amerikansk undersökning och är faktiskt ingenting man behöver bry sig speciellt mycket om.
Ett bra exempel på att kroppsspråket inte är det viktigaste i vår kommunikation är att vi utan problem både kan läsa och förstå böcker, tidningar och diverse texter på internet. Samma sak gäller när vi pratar i telefon eller chattar med en kompis.
Vad som däremot är viktigt att tänka på är att eventuella problem med kroppsspråket kan orsaka både missförstånd och allmänt dålig stämning, eller vi värsta fall flytta din publiks fokus från vad du faktiskt säger till exempelvis att du säger “Ehm” mellan varje mening, eller till att du står och skruvar på vigselringen varje gång du får en fråga.
Det är nämligen så finurligt konstruerat att vi alla är experter på kroppsspråk, så det enda tillfället människor reagerar är när det är någonting som inte stämmer. En tröst är dock att sådant är ganska enkelt att träna bort när man väl blir medveten om det, även om det så klart kan ta tid att göra det. Ofta beror det också på att man är lite nervös, så om man också försöker träna bort sin nervositet brukar ticksen försvinna ännu snabbare.
Man skulle kunna säga att kroppsspråket står för 10 % av vår kommunikation när den fungerar, men 90 % av kommunikationen när den inte fungerar. Så var inte orolig, förmodligen är det inga stora problem med ditt kroppsspråk, men är du ändå osäker räcker det oftast att fråga din familj och dina vänner om de har uppmärksammat någon liten ovana du har när du pratar, och sedan försöka träna bort den.
Hmmm… = läst och begrundat.
Vad tycker du då? Låter det rimligt? :)
Ja och Nej – beroende på vilken social situation det gäller.
T ex som förälskad – så är det nog kroppspråket som dominerar – som jag ser det.
Ja, att det är olika i olika situationer är så klart sant, och i fallet med kärlek avslöjar vårt kroppsspråk säkert mer än det annars gör. Detta beror nog mycket på att vi helt enkelt inte är helt tränade i att hantera våra mer primitiva känslor – som upphetsning, kärlek, hat och avsky – och därför tenderar att vara mer öppna med dem.
Jag skulle dock inte dra det så långt som till att säga att kroppsspråket är dominerande i sådana situationer, då vår kommunikation ändå kräver muntligt språk. Om jag skulle kära ner min i en person på jobbet vore det till exempel väldigt svårt för mig att förklara min kärlek med endast mitt kroppsspråk. Tvärt om är ju skrivandet av kärleksbrev något som människor har sysslat mycket med genom historien, och där är ju kroppsspråket i det närmaste obefintligt.