Att förmedla det osägbara
Ett ord som en människa fäster sig vid,
kan verka i oberäknelig tid.
Det kan framkalla glädje till livets slut.
Det kan uppväcka obehag livet ut.
Ja det påverkar livet på jorden.
Så slarva inte med orden.
Alf Henrikson
Under många års pedagogiskt arbete inom Svenska Kyrkan och i rollen som själavårdare har jag haft till uppgift att tala om frågor som rör människors allra innersta. Att så få beröra andra människor att deras liv påverkas är både ett privilegium och ett stort ansvar, den som har en sådan uppgift måste hela tiden vara beredd att granska sig själv och sina egna motiv, liksom det språk hon använder.
Ord är viktiga och verksamma. Tvivlar du på det så sätt dig ner och titta bakåt i ditt eget liv. Vi bär alla spår av vad människor har talat till oss, över oss eller om oss, ord som av olika orsaker har fastnat i oss och påverkar vårt dagliga liv, på gott eller ont. De orden lever fortfarande i oss efter alla år, kanske har vi ”gjort upp” med en del av dem och lärt oss att det som sades var fel, kanske har de uppmuntrat och styrkt oss, kanske binder de oss fortfarande i en bild av oss själva som begränsar och tynger.
Hur mycket orden påverkar beror inte bara på vad jag säger eller ens hur, utan också på som vem jag säger det. Människor bedömer och tar till sig utifrån vad de vet om mig som person. I kyrkliga sammanhang blir detta kanske extra tydligt, den som lyssnar förväntar sig att om jag anser mig ha rätten att tala in i hennes liv så skall mitt eget liv vara bärare av mina ord. Ord och liv behöver alltså stämma överens. Säger jag exempelvis ”älska era fiender och be för dem som förföljer er” så blir jag inte trovärdig om alla vet att jag är bitter och hatisk mot dem som inte uppfyller mina förväntningar.
När det gäller det mycket nära så är det nödvändigt att leva först och tala sedan. Att förmedla det osägbara går bara om min egen erfarenhet lyser genom orden, som annars lätt upplevs som tomma och innehållslösa hur ”rätt” de än är. Kanske är det så också i sammanhang som är mindre livsavgörande?
Vi möter mycket yta i vår värld, inte många har tid, vilja eller ork att förankra och gå på djupet. Så många har så länge tänkt så mycket på hur de skall få vår uppmärksamhet att de glömt att vara verkliga människor. Det är lätt att glömma, det är lätt att intala sig själv att det jag säger ”bara” är ord och glömma att varje ord fylls av mitt liv, skapar min omgivnings bild av mig. När jag talar lögn (och tro mig, det märks) lär sig omgivningen misstro, när jag är sann ger jag dem möjlighet att lära sig tillit – detta underbara ord som blir detsamma åt vilket håll man än läser det, som alltid behöver gå båda vägar.
Tillit är nödvändigt inte bara när det gäller de stora livsfrågorna, den är lika viktig mellan elev och lärare, kund och säljare, medarbetar och chef, allmänhet och politiker. Tillitsbrist stjälper relationer och samhällen, lögn och korruption gör mänskligheten bankrutt ur alla aspekter. Att kunna övertyga är en sak, att kunna fortsätta vara trovärdig när granskningen går in på djupet är en annan, de borde alltid följas åt men gör det inte.
Inte bara det osägbara behöver tilliten som grund – också det enkelt förklarade förmedlas bäst när ord och liv är ett.
Yvonne Östman
Trädgårdsanläggare och marknadsförare
Hemsida: http://www.igrow.se
Twitter: YvonneOstman

